söndag 20 mars 2016

Propaganda för bortglömd musik: Wendy Waldman

Wendy Waldman är en av alla dessa låtskrivare som aldrig fått den uppmärksamhet hon förtjänar.


Los Angeles var under tidigt sjuttiotal centrum för den tidens country och folkrock. Eagles, Poco, Jackson Browne, Linda Ronstadt och Joni Mitchell hette stjärnorna. I bakgrunden fanns en rad artister som ofta skrev låtar till de mer etablerade. JD Souther var en, Karla Bonoff en annan. Från samma miljö kom också Wendy Waldman.  Till att börja med var hon medlem av gruppen Bryndle,  senare gav hon ut en rad  soloalbum. Hennes sånger har gjorts av artister som Maria Muldaur, Linda Ronstadt, Kim Carnes, Percy Sledge, Kenny Rogers, Judy Collins, och Bette Midler, för att nämna några. Dessa versioner kan dock sällan mäta sig med Waldmans egna inspelningar.
När man idag lyssnar på hennes  soloskivor är det svårt att förstå hur de kunde få så lite uppmärksamhet.  Wendy Waldman var på många vis en typisk singer/songwriter för sin tid, men hon var faktiskt bättre än de flesta. Förmågan att skriva riktigt bra låtar kombinerades med en sångröst av allra högsta klass. Framförallt på sina tidiga album hade hon dessutom en experimentlusta som sticker ut. När hon var som mest spännande blandade hon in såväl jazz som blues. Detta hörs tydligast på albumet ”Gypsy symfoni”. Oväntade ackord, jazziga arr och storartad sång gör den plattan till hennes allra bästa. Ofta låter hon som en folkligare Laura Nyro och frågan är om inte en artist som Rickkie Lee Jones har påverkats av Waldmans sätt att skriva musik. Det var många år sedan Waldman gav ut ett soloalbum. Under senare år har hon istället koncentrerat sig på att skriva musik åt andra, i en mängd olika genrer, men hon har även fortsatt att turnera, såväl med gruppen Bryndle som solo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar