Åsa Jinder

Åsa Jinder började sin karriär tidigt . Redan som femtonåring blev hon riksspelman på nyckelharpa. Men hon nöjde sig inte med att stanna bland spelmanslagen och dra de vanliga polskorna. Snart utvecklade hon även förmågan att skriva egen musik och text. Ständigt har hon gått vidare och blandat in såväl jazz, pop, schlager och visa i folkmusiken. En del folkpuritaner har kallat henne kommersiell.
Enligt mig är Åsa Jinder värd all respekt. Allt hon rört vid har inte blivit bra, men hon har gjort ett antal skivor av allra högsta klass. Här presenteras fyra av dem.

Hyllning till livet – 1986
Detta var det första album med Åsa som jag hörde. Det är en helt instrumental skiva  Det mesta har Åsa skrivit själv. Folkmusik är utgångspunkten, men den smyckas med tidsenliga syntar och piskrappstrummor och ibland smyger sig också en elgitarr in. Favoritspår: Skänklåt till Johannes

Stilla ro och nära - 1988
Här låter det mer visa. Åsa samarbetar med olika sångare. Både text och musik är av allra högsta klass. Bland annat sjunger Tommy Körberg en underbar version av Altarpolska.

Folkmusik på svenska.  2001
Efter att under nittiotalet bitvis gjort ganska sönderproducerad folkpop så återvänder hon här till ett betydligt mer avskalat sound. Ibland låter det riktigt jazzfolkligt, nästan på Jan Johanssons vis. Medverkar gör bland annat jazzmusikerna Stefan Nilsson och Georg Riedel. Något överraskande blev detta album en storsäljare.

Då rädslan tar farväl – 2005
Efter att låtit andra sjunga hennes musik i alla år, så sjunger hon för första gången själv. Det är en lite vek, men varm och innerlig stämma. När hon sjunger Barbro Hörbergs ”Gamla älskade barn” slår det mig att deras röster har stora likheter. Åsas egna texter känns personligare än någonsin. Det är sorgligt, romantiskt och vackert.