Anders Burman född: 1928. Död 2013.
Han är mest känd som ägare av skivbolaget Metronome och för att han kontrakterade artister som Ove Thörnqvist, Cornelis Vreeswijk och Pugh Rogefeldt. Den här artikeln skall dock inte handla så mycket om skivbolagsdirektören, utan om producenten Anders Burman. Det sägs att han hade en enastående förmåga att få artisterna att känna sig välkomna och bekväma i studiomiljön. Med personer som Cornelis, Fred Åkerström. Bernt Staaf och John Holm var säkert detta nyckeln till framgång. Nämnda herrar var verkligen inga dussinmänniskor, samtliga var kända för att på olika sätta vara svåra att ha att göra med. Ingen av dem var heller skolad musiker i vanlig mening. Det behövdes verkligen en producent som skapade en trygg, inbjudande miljö och samtidigt gav artisterna möjlighet att ge sig ut på musikaliska äventyr. Den producenten var Anders Burman.
Marie Bergman berättar:
”Anders styrka var att lukta sig fram till de människor som hade ett fågelbo inombords. Han kunde hjälpa oss att få de här ungarna att flyga ut ur oss, någon ramlade väl ner på marken också. Ur det här vilsna som vi hade skapade han ett hem som gjorde att vi fick exakt den grad av trygghet, inte mer och inte mindre, så att vi kunde klara oss. Han hjälpte oss att samla ihop alla våra spretiga tankar, instinkter och sånt som vi bar på utan att det blev en dogm eller ett gemensamt uttryck. Vi upplevde oss som väldigt fria.”
I en intervju uttryckte Anders det så här:
"Vilket jävla bra liv man har haft egentligen, som har fått vara med om allt det här. Man har jobbat med det man älskar, som man tycker är skitkul. Att bara lära känna de här människorna och lyssna på dem och vara med när de lirar in de här fantastiska grejerna, det är oerhört stort. Det är man ju verkligen tacksam för."
En annan orsak till Metronomes framgång var Burmans förmåga att välja musiker som gav sina unika avtryck.Inte sällan var det personer med rötterna i jazz. När dessa spelade på vis -och schlageralbum gav det en ljudbild som var helt unik. Rune Gustavsson och Björn J.son Lind är bara två av många fantastiska Metronome-musiker
Listan på artister som Burman letat upp. kontrakterat och producerat kan göras nästa oändligt lång. Nästan alltid tog han sig ann nya artister, ofta personer som stack ut, bara i undantagsfall samarbetade han med redan etablerade stjärnor. Det började med Jazz, det var den musikaliska miljö som Anders själv kom ifrån.
Lars Gullin, Arne Domnérus, Harry Arnold och Charlie Norman är bara några av de svenska jazzgiganter som spelade in på Metronome.
Från och med sent femtiotal och under sextiotalet följde en rad schlagerartister varvade med vissångare: Till exempel gav Metrome ut skivor med Alice Babs, Anna-Lena Löfgren, Per Myrberg, Siw Malmkvist, Ann-Louise Hanson, Cornelis Vreeswijk och Owe Thörnqvist, Fred Åkerström
I och med att Pugh Rogefeldt knöts till Metronome, började en ny epok för bolaget. En serie av rock och popartister togs under Burmans vingar. De flesta spelade dock inte någon särskilt hård rock. Snarare byggde Burman upp ett stall av svenska singer/songwriters:
Bernt Staf, Turid(kom, gick och kom tillbaka) Marie Bergman, Ola Magnell, och John Holm är några exempel.
Trots att genrerna var så olika och att en del var musik som jag vanligtvis inte gillar, så går det inte att blunda för att det fanns kvalité i allt Burman gjorde. "Det skall alltid bli något särskilt” var det motto han jobbade efter, och särskilt blev det.
Några egna favoriter bland alla de album som är utgivna på Metronome:
Cornelis Vreeswijk – Tio vackra visor och personliga Persson
Cornelis Vreeswijk – Poem, ballader och lite blues
Bernt Staf - När dimman lättar
Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä
Lasse Englund – Lila & orange
Marie Bergman - Hjärtats lust
Fred Åkerström - Två tungor
John Holm -Sorti
Kaj R Hanssson - Till dom som bryr sig om
Ola Magnell - Nya perspektiv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar