Den sista producenten jag vill presentera är också den viktigaste, för mig. Kanske har ingen annan påverkat min musiksmak så som Joe Boyd, Det kan du läsa mer om här.
Hittills har alla producenter som jag skrivit om, också varit musiker. Så vitt jag vet spelar inte Joe Boyd något instrument, åtminstone inte offentligt.
Han är uppvuxen i USA och kom tidigt in i musikbranschen som organisatör av en mängd arrangemang, Bland annat var han inblandad i Newport folk festival. Bara 22 år gammal, kom han 1964 till England för att starta upp engelska avdelningen av Electra records. Ganska snart blev han djupt involverad i brittisk folkmusik, rock och psychedelia. Han kom i kontakt med grupper och arister som Pink Floyd, The Incredible String Band, och Fairport Conventon. 1966 öppnade han den legendariska klubben UFO i London. Där fick nämnda band möjlighet att spela, samt en rad av den tidens psychedeliska band.
Redan 1966 producerade Boyd The Incredible String Bands första album.
Januari 1967 spelade han in Pink Floyds första singel, "Arnold Layne"
Från 1969 och framåt producerades flera av de namn som utgjorde starten till det som blev den brittiska folkrocken, bland annat Fairport Convention, Vashti Bunyan, John and Beverley Martyn, Nick Drake, Sandy Denny, Richard and Linda Thompson och Dr. Strangely Strange. I de allra flesta fall var Boyd både talanscout och producent.
Hur var han då som producent.? Det är det svårt att få en uppfattning om. Det är mycket lite skrivet om vad som hände inne i studion. När Boyd själv berättar om sina artister fokuserar han ofta på två saker
1. Den relation och rentav vänskap som byggdes upp mellan Boyd och hans artister.
2. Rollen som talangscout. Han hade uppenbarligen en enorm förmåga att hitta artisterna som stack ut.
Och kanske var det saker som Boyd gjorde innan inspelningen som var det viktiga. Väl i studion verkar han ha haft en ganska tillbakalutad roll. Ändå känner man ofta igen en platta producerat av Joe Boyd. Det finns en värme och närhet som inte går att beskriva tydligare än så.
Senare i sin karriär blev Boyd kontaktat av artister som älskade hans sjuttiotalsproduktioner och ville att han skulle göra samma underverk tio år senare. REM, Kate & Anna McGarrigle, 10,000 Maniacs och Billy Bragg, blev alla producerade av Boyd på åttiotalet. Med undantag för Billy Bragg så blev resultaten aldrig i närheten av hans sextio och sjuttiotals album. Under nittiotalet producerade han framförallt världsmusik på det egna bolaget Hannibal records.
Listan på fantastiska plattor som Boyd pruducerat skulle kunna göras näst intill oändlig, men jag nöjer mig med fem favoriter i kronologisk ordning:
1. FAIRPORT CONVENTION- Unhalfbricking -69
2. NICK DRAKE - Five Leaves left -69
3. JOHN & BEVERLEY MARTYN - Stormbringer! -70
4. RICHARD & LINDA THOMPSON Shoot Out The Lights -82
5. BILLY BRAGG - Workers playtime
Vill du veta mer om Joe Boyd skall du läsa hans självbiografi. White Bicycles: Making Music in the 1960s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar