Kjell Alinge har gått ur tiden. Jag vet att han som radiopratare gjorde mycket, men för mig är han för alltid förknippad med Eldorado. Det fanns en tid då jag fick nästan alla tips om ny, spännande musik från detta radioprogram. För dagens unga är det bara att klicka på sin
dator eller smartphone så får de.musiktips i mängder. Under åttiotalet var det minst sagt annorlunda. Ofta var man
hänvisad till kompisar när man ville hitta ny musik, men de tipsen kändes, åtminstone för mig, allt för begränsade. Radion var för det
mesta lika ointressant som föräldrarnas skivsamling. Därför var det en
högtidsstund varje gång Eldorado tog över på söndagarna .Detta program liknade inget annat man hade hört. Helt utan skyddsnät kastade Kjell Alinge ur sig konfetti av mer eller mindre begripliga ord. Mellan alla dessa ordmassor spelades musik som fick världen att öppna sig för mig och många andra. Rupert Hine, Chris Rea, Jackson Browne och Björn Holm är bara några exempel på artister som jag kanske aldrig kommit i kontakt med om inte Alinge envist låtit dem ta plats i etern. Denne legendariske radiopratare brydde sig sällan om låtlistor anpassade efter målgrupp eller hitlisteplaceringar. Alinge spelade musik han själv älskade och var det något han tyckte extra mycket om kunde han låta en artist fylla ett helt program. Efter kommentaren: "Här är en hel hink med Pink Floyd", spelade han 1980 en hel Lp sida från The Wall. När Tityo släppte sin debutsingel "Talking to the man in the moon"1990 ansåg Alinge den vara så fantastisk att han inte spelade någon annan låt under programmets två timmar.
Tack Kjell för att du brann för musiken och orden. Tack för att du räddade min ungdom.
Mycket sorgligt!
SvaraRadera