Donovan Phillip Leitch var bara i tonåren när han slog igenom under tidigt sextiotal. Till att börja med sågs han som en engelsk Dylan-kopia. Det var akustisk gitarr, munspel och protestsång, men musiken var mer direkt. Donovans ljusa röst och enkla melodier gjorde succé på bägge sidor av Atlanten. Catch the wind och Colours hette de första hitlåtarna. Runt sextiosex tog han blommor i håret och bjöd in elektriska instrument till studion. Denna förändring märks tydligast på singeln Sunshine Superman, där den elektriska gitarren och den psykedeliska ljudbilden ger musiken en helt ny framtoning. Åter kan man jämföra med Dylan som blev elektrisk strax innan, men medan Bob lät bluesrockig, var Donovan mycket mer psykedelisk och poppig. På ett antal album under sent sextiotal utvecklade han nu en alldeles egen psychpop som gav såväl konstnärlig som kommeriell framgång. Albumen Sunshine Superman, Mellow Yellow, A Gift from a Flower to a Garden och Barabajagal är alla mycket bra skivor. Det är nyfiken, glad, ledsen, påtänd och lallig musik. Influenserna från folk och blues finns, men man hör även spår av psykedelia. musikhall, kabarémusik och jazz. Få har skapat musik som är så personlig som den Donovan gjorde under åren 1966-69.
Sedan tog det slut. Sextiotalet var över, hippiekulturen rann ut i sanden och Donovan glömdes bort. Det var inte så att han slutade göra musik. Under hela sjuttiotalet gav han regelbundet ut album, men ingen verkade bry sig. Donovan tycktes vara förknippad med en svunnen tid.
Sakta men säkert försvann det lekfulla och fantasifulla i Donovans musik och trots att nya skivor kommit även under senare år, så har han aldrig nått upp till sin storhetstid. Som tur är finns de gamla plattorna kvar, lyssna och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar