En kommentar till kommunal-affären (från 1972)

Återigen har det hänt, maktens människor har stoppat guldet i egna fickor. Denna gången är det ministern och fackfolk som har ordnat det för sig. På något sätt gör det extra ont i hjärtat när rörelser som en gång bildades för att bekämpa orättvisor smutsar ner sig.
I alla tider och i alla samhällen har de på toppen sett till sina egna intressen. Det har varit adel, storbönder, industrimagnater, riskkapitalister, bankfolk och numera även fackpampar och politiker. Alla har de gripits av samma lust att berika sig på andras bekostnad.  Förr tog man det som sin självklara rätt, numera är ursäkterna och bortförklaringarna många, men till synes och sist har det alltid handlat om samma girighet. Är det då en speciell slags människor i maktens korridorer,  som har sämre moral än vanligt folk?  Nä, jag tror inte det, de privilegierade erbjuds bara fler tillfällen till att stoppa guldet i egna fickor. Alla har vi en girig jävel inom oss som vi måste lära oss att bekämpa.

Nedan är en mycket bra låt som skrevs för över fyrtio år sedan. Texten är märkligt aktuell.

Runtomkring finns det roffare, det é dom rika å kloka som tar,

å é man född utan böcker eller pengar, så é're lätt att bli roffarnas slav.

Akta dej för att trilla dit, för dom ordrikas snack om din klass,

dom é lika förljugna som dom rika, de é makt som é rutten å kass.

 

Makten vaknar aldrig upp till revolution,

ständigt går den kvar i tidens evolution.

Men det händer nåt annat med mänskan.