Peter Faxvall - Faxvall
Det påstås att dessa inspelningar var "borttappade" i fem år innan de hittades nyligen och gavs ut. Hur det än må vara med den saken så är detta kul musik som verkligen behövs i vårt strömlinjeformade musikklimat. Peter gör någon slags visa, det låter lite Cornelis, men kanske ännu mer James Hollingworth och Ola Magnell. Om någon sagt mig att inspelningen varit borttappad i 40 år så hade jag nästan köpt det också, för detta känns mycket sjuttiotal, arrangemangen, harmonierna och sättet att skriva texter på smakar svunna tider.
En del kanske tycker det verkar mossigt, jag tycker, som sagt, att det är kul.
Tomas Andersson Wij - Mörkrets hastighet
Enligt mig är Tomas, just nu, den bäste musik och textförfattare som vi har i det här landet. Få lyckas som han både göra otroligt vackra melodier och texter som berör djupt i hjärtat. Visst är han sentimental ibland och vissa melodier blir väl såsiga, men det är skönhetsfläckar man kan stå ut med. Som helhet är detta en riktigt bra skiva, precis som alla andra plattor av Tomas Andersson Wij.
Elin Ruth - Here comes the storm
På sina första plattor, när hon fortfarande hette Sigvardsson, var Elin en countrysmakande singer/songwriter. Numera låter Elin Ruth mycket mer blues och soul och det klär henne. Rösten har blivit mognare, arrangemangen mustigare, ja det mesta har utvecklats till det bättre. Here comes the storm är en svensk platta som låter väldigt amerikansk och som borde kunna hävda sig i konkurrensen på andra sidan atlanten. Själv tycker jag att hon är väl i klass med både Mavis Staples och Lucinda Williams.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar