I årets så mycket bättre är det egentligen bara en artist jag har relation till, Kajsa Grytt. Hon är en undergroundkatt bland pophermelinerna i detta underhållningsprogram. Det kunde varit en lysande idé, men efter två program är jag tveksam. Kajsa verkar inte komma till sin rätt i det sociala livet. Hon hörs sällan i samtalen och när hon väl kommer till till tals är det främst artighetsfraser. Musikaliskt vet jag inte riktigt vad jag skall tycka. I TV-rutan når inte denna punkikon fram. Det känns stelt och lite väl försiktigt, men när jag lyssnar på ljudspåren utan bild, blir det starkare.
Kajsa tycks noggrant ha letat efter texter hon kan relatera till. Hennes version av "It takes a fool to remain sane" är nära och innerlig och i Orups Magaluf uppfattar jag för första gången de mörka orden.
Kajsas röst är en sådan som man antingen älskar eller hatar. Hon har verkligen ingen Carola stämma och jag måste säga att det är himla skönt. Kajsa ersätter teknisk briljans med en känsla som schlagersångerskor bara kan drömma om.
Jag hoppas verkligen att hon skall räta ut frågetecknen när nästa program sänds och att min och andras tveksamhet skall övergå i entusiasm. Kajsa har haft en lång karriär som ibland har varit långt bort från stjärmljusen. Hon är verkligen värd all uppmärksamhet hon kan få och en framtida karriär i det ljus hon förtjänar. Nedan hittar du en spotifylista med mina favoritlåtar från soloplattor, Tant Strul och Kajsa & Malena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar