2014 verkar bli gubbarnas och gummornas år. Nya plattor med Leonard Cohen och David Crosby har redan lyfts till skyarna i denna blogg. Nu har ännu fler musiker, som närmar sig ålderns höst, släppt riktigt bra skivor.
Jackson Browne - Standing in the Breach
Jackson hade sin musikaliska höjdpunkt under sjuttiotalet. Då släppte han ett antal skivor som satte sin prägel på hela singer/songwriter genren. Under senare år har dock musiken låtit allt tröttare och produktionen har ibland smakat melodiradio. Tro det eller ej, men på denna platta har gubben vaknat till liv igen. Arrangemangen känns fräschare än på länge, rösten är engagerad och låtarna är mycket välskrivna. Allt är inte nytt, Jackson återanvänder, till viss del, låtar som han skrev för många år sedan, men vad gör det när resultatet blir så bra.
John Mellencamp - Plain Spoken
Jag har haft lite svårt att ta till mig denne mans musik. Sjuttiotalsplattorna var för grabbiga för min smak. Under åttiotalet kom det däremot några riktigt bra Mellencamp-skivor som visade en folkligare artist med bland annat fiol i sättningen.
Det är just den folkliga sidan av Mellencamp som även kommer fram på detta nya album. Det är jordnära, innerligt och rösten är raspigare än någonsin. Riktigt bra med andra ord.
Marianne Faithfull - Give my love to London
Många år har gått sedan Faitfull sjung "As tears go by" med en ljuv röst. Idag låter hon som en ilsken korp. Hennes raspiga stämma ger musiken ett spännande skimmer vad hon än sjunger. På sin nya skiva har hon fått riktigt bra låtar av bland annat Roger Waters och Nick Cave. Det gör den till det bästa hon gjort på länge. Ibland är det nästan i klass med den suveräna "Broken English från sjuttiotalet.
All musik finns på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar