Psychedelia

Jag - som på sin höjd dricker rödvin - älskar musik som till stor del gjordes med drogers inflytande. Jag syftar på psykedelia.  Denna subkultur utvecklades under sextiotalet och bruket av främst LSD spelade en avgörande roll. Konst, litteratur och de flesta musikgenrer påverkades. Under flera år lät jazz, rock, pop, och folkmusik på ett sätt som de inte låtit varken förr eller senare. Man skulle utvidga sinnena . Märkliga instrument användes, oväntade och lekfulla arrangemang skapades .

Själv var jag bara en barnunge under de gyllene åren 1966-1969. Det jag hörde då var främst det som spelades på radio, vilket faktiskt var en hel del. Alla de stora sextiotalsbanden påverkades av trenden. Beatles gick före, men band som Rolling Stones, Kinks, The Who och Yardbirds följde snart efter. I USA hängde både Byrds och Beach Boys på .  Trots att jag gillade det jag hörde som barn dröjde det till början av 2000-talet innan jag fördjupade mig i denna musikaliska skatt. Vad är det då som gör att jag älskar psykedelia? Jo, det är lekfull musik som ofta balanserar på gränsen mellan genialitet och galenskap. Vem vet, kanske känner jag igen mig själv i denna balansakt?

  Tidigare har jag skrivit främst om psychedilsk folk. Här är några av mina favoritalbum inom brittisk psykedelisk pop och rock:

Beatles – Sgt Pepper hearts club band (-67)
Skivan som visade alla andra hur psykedelia skulle låta. Är fortfarande det bästa som gjorts i genren.

Idle Race  - Back to the story
En samlingsplatta med en grupp från Birmingham som under sent sextiotal var språngbräda för en ung Jeff Lynne. Några år senare blev han ledargestalten i  ELO. Redan i Idle Race visade Lynne att han är en låtskrivare utöver det vanliga. Låtarna är fantasifulla och ofta påverkade av såväl psykedelia som music hall.

Tomorrow - Tomorrow (1968)
Var tillsammans med Soft Machine och Pink Floyd ett av Londons framträdande psykedeliska band under sent sextiotal.  Alla tre banden spelade ofta på stadens psykedeliska klubb; UFO

Detta album innehåller tidstypisk musik av högsta klass, men tyvärr blev det ingen storsäljare. Gruppen upplöstes och gitarristen Steve Howe gick vidare till Yes.

 Traffic – Mr fantasy
Steve Winwood, Jim Capaldi, Chris Wood och Dave Mason startade Traffic som ett rent psychedeliskt band. På denna allra första platta är lekfullheten och låtkvalitén så hög att det egentligen inte kunde bli bättre och det blev det inte heller.

Alla albumen finns på Spotify. Här är en spotifylista med blandad psykedelia