söndag 16 februari 2014

Melodifestivalen fick mig att tänka på skolpolitik

Gårdagens vinnare

Jo, kanske är jag lite speciell när det gäller associationsbanor och hur tankarna far iväg, men jag kunde inte låta bli att tänka på skolan igår kväll. När jag satt där och såg på tredje deltävlingen av melodifestivalen så insåg jag plötsligt att det var ett barnprogram jag tittade på. Innehållet och röstresultatet var helt i barnens smak. Förklaringen tror jag är att det till stor del är barnen som bestämmer i familjens TV-soffor.  Detta i sin tur är ett exempel på hur barnen har fått ta allt större plats i Sverige. Vi har gått från att lära barnen lyda blint till att behandla dem som självständiga individer som är värda att lyssna på. Denna förändring tycker jag är bra.
Problemet är att skolan inte har följt med i utvecklingen. Den är fortfarande organiserad på ett liknande sätt som för trettio år sedan. Klasstorlekarna och lärarresurserna är i stort sett de samma nu som då, men barnen är helt annorlunda. När jag gick i skolan under tidigt sjuttiotal hade vi lärt oss lyda. Det gjorde att det fungerade om man var en lärare på 25 elever. De flesta satt tysta även när vi inte förstod och hade jättetråkigt. Dagens barn har lärt sig av mamma och pappa att inte lyda blint, de säger sin mening och kräver att få ta plats. Det tycker jag de gör rätt i, men då fungerar det inte att ha en lärare på 25 elever. Resultatet blir ofta att de som inte förstår protesterar genom att störa.
Som jag ser det finns det två sätt att lösa detta problem, antingen får vi gå tillbaka till en auktoritär uppfostran i hemmen eller så får vi ge skolan de resurser som behövs för att möta dagens barns behov. Själv föredrar jag det senare.


1 kommentar:

  1. Och det är inget musikprogram heller. Pinan varar ända in i maj när de allokerade medlen har sinat och inte finns tillgängliga för andra program. Statsteven är rent ut sagt pinsam när man inte kan få sändningsrätt till OS medan ett land som Danmark, som endast har några curlare att hoppas på, sänder allt. Men jag tittar aldrig själv på schlagern, men kan trots det känna förnedringen blåsa i min nacke.

    Skolan ja, den har sina problem uppenbarligen, och vi rasar i den s.k. PISA-studien som görs internationellt. Kunskaperna hos svenska barn och ungdomar blir allt sämre jämfört med många andra länder. Jag förordar en stramare skola med inriktning på kunskap, endast så kan vi möta konkurrensen från utlandet i framtiden. Högre löner till lärare så att de som nu blir civilingenjörer, ekonomer och jurister kan tänka sig lärarbanan. Bra lärare är en förutsättning för att ge eleverna kunskaper inbillar jag mig, så drillades jag själv en gång och det gick ganska bra för mig i livet senare trots att skolan upplevdes som tråkig och stel emellanåt och lärarna som trista stenstoder. Men de kunde sin sak och de ställde krav.

    SvaraRadera