Propaganda för bortglömd musik - Magnus Lindberg

 

 

Magnus Lindberg har gett ut skivor sedan sjuttiotalet, tyvärr är det för få som brytt sig. Synd tycker jag. Han är en god, svensk förvaltare av amerikansk musiktradition. Väl i klass med t ex Lundell och Plura.  Han började som medlem i Landslaget och medverkade på tre av bandets album under sjuttiotalet. 1976 släppte Magnus sin solodebut.  Sedan dess har det blivit ett tiotal egna skivor, tre med Grymlings och en med Basse Wickman. Trots uteblivna framgångar har han med ojämna mellanrum spelat in ny musik. Den senaste soloplattan kom 2009 och samarbetet med Basse Wickman gjordes så sent som 2010. Ibland har det dock gått många år mellan skivorna och under långa perioder har han stått utan skivkontrakt.

Här är hans bästa soloalbum:
Som natt och dag (1978)
Efter att första soloskivan varit ojämn så blommar Lindberg ut med sitt andra försök. Detta är väl i klass med de amerikanska singer/songwriters som är förebilderna. Inledande Nattens lekar är fantastiskt vacker. Jag har drömt mig bort många gånger till de romantiska orden. I låtar som Natt och dag och Midnatt i city visas en rockigare sida än tidigare och en tydlig storstadsromantik. En otroligt jämn skiva som är en av de mest spelade i mitt hem.

Röda läppar (1981)
Jag var övertygad om att detta skulle bli hans stora genombrott, men så blev det inte. Musiken tycktes ligga så rätt i tiden. Det är Springsteen-rock på svenska av en kvalité som inte ens Lundell kan matcha. Ändå sålde även denna skiva dåligt.  Låtar som Röda läppar och Tårar över city är fortfarande några av mina absoluta favoriter. Framförallt den senare är den bästa Springsteenlåt som en svensk någonsin skrivit.

Ett eget liv (2009)
Efter flera års tystnad på skivfronten släpper en åldrad Magnus denna skiva.
Texterna är mörkare än på länge, rösten bär inte alltid och harmonierna är välbekanta.  Det skulle kunna kännas som om bäst före datum passerats, men så är det inte alls. Magnus berör mer än någonsin. Borta är storstadsromantiken. Det är svart vardagsrealism i sånger som ”Ingen skall få se mig när jag går och ”Alla går runt”, men här finns också glädje och kärlek i ”Lycklig man”. Det är ingen nyskapande skiva. Magnus förvaltar det arv som han är präglad av, amerikansk singer/songwriter-rock och han gör det fortfarande bättre än de flesta.

 

Magnus Lindberg spelar fortfarande live med ojämna mellanrum . Jag hoppas få se honom snart igen och att det blir fler soloskivor inom kort.

Här är en Spotifylista med Magnus bästa låtar