Jag och Power pop

Den som följt mina årsbästalistor under några år har nog märkt att det bland lågmälda singer/songwriters och folklig musik ofta smyger sig in ett och annat poprockigare album på listan. I år var det Whyatt Funderburk. Tidigare år har det varit namn som The new Pornographers,The Red Button, Teenage Fanclub, David Myhr och Throwback Suburbia. Den här typen av musik har haft olika namn genom åren, men det vanligaste är Power pop.
Musikstilen har sina tydliga rötter i sextiotalet. Beatles påverkan är odiskutabel. Med åren har såväl hårdrock som punkinfluenser lagts till. Ofta är det enkla låtar med vers och refräng, men med tyngre komp än vanlig pop och schlager. Nästan alla band är starkt gitarrbaserade.
Under tidigt sjuttiotal fanns det band som The Rasberries, Badfinger och Big Star. Powerpopens guldår var dock inte förrän sent sjuttiotal och tidigt åttiotal. I den flodvåg som punken orsakade kom det fram artister som The Knack, The Cars, The Romantics, The Vapors, Marshall Creenshaw, The Records m fl. Flera av dessa band hade låtar högt upp på försäljningslistorna.  Själv lyssnade jag under denna period mest på engelska artister som lät likartat, men som oftast kallades new wave. Det var t ex Elvis Costello, Joe Jackson, Squeeze och Jam.
Idag för Power popen en ganska tynande tillvaro, men Mikal Cronins senaste är ett exempel på Power pop som åtminstone väckt en viss uppmärksamhet 2013.
Själv kommer jag alltid att behöva denna raka, enkla och glada musik som kontrast till all ledsen som jag lyssnar på. Mitt sätt att hålla mig uppdaterad är att följa Power pop experten Jonas Linde på Spotify. Tack för alla tips, Jonas.

Här är några Spotifylistor som innehåller Power pop:

Min egen lista med poprock

Peter LeMarcs Beatleslika lista
Peter har under synonymen Pete Trallhatten släppt många musikaliska tips på Spotify. Tack för dem.

En av Jonas Lindes Power Pop listor