Skivomslag

Under min uppväxt var skivomslagen nästan lika viktiga som musiken. Omslagen fångade mitt intresse och fick mig att lyssna. Ofta kunde jag se på bilden om det var min typ av musik eller ej.
Det var stora LP-fodral, vars konst man kunde ha som en karta in i fantasin, medan musiken snurrade på grammofonen
Här är några skivomslag som jag älskat genom åren.

Nick Drake-Five leaves left
När skivan stoppades i min hand förstod jag genast att jag hittat en platta som var som gjord för mig. Detta redan innan jag lyssnat på musiken. Omslagsbilden berättar nämligen, på ett unikt sätt, hur musiken låter.

David Bowie-Aladdin Sane
Jag var bara barn när storebror kom hem med denna platta. Jag blev sittande med omslaget i knät. Tankarna snurrade, var det en man eller kvinna, var det ens en människa. Idag tycker jag Aladdin Sane är en av de album där bilden är bättre än musiken

Peter Gabriel("Melt")
Jag hade hunnit bli lite äldre och kände redan väl till Gabriel. Ändå blev jag häpen när jag såg omslaget. Så annorlunda, modernt och vågat. Jodå, musiken var likadan.

Pink Floyd-Wish you were here
Jag vill minnas att det var ett äventyr att öppna denna väl inslagna skiva. Omslaget var förpackat i svart plast och det satt en klisterlapp på mitten. På klisterlappen skakade robothänder hand. När plasten rivits av syntes två män hälsa, en brann. Det fanns också ett inneromslag med fantasieggande bilder. Allt fungerade som bildillustrationer när musiken fyllde rummet.

”Melt” och Wish you were here är gjorda av Hipgnosis. En designgrupp som dominerade marknaden på sjuttiotalet. De gjorde en mängd fantasifulla omslag till artister som Pink Floyd, Led Zeppelin, Alan Parsons project, Genesis, 10 cc, med flera. Hipgnosis och andra omslags-illustratörer gjorde verkligen musiken ännu bättre.
Idag syns omslagen ofta bara som en ynklig miniatyrbild på din digitala spelare. Just på detta område, var det verkligen bättre förr.