Mitt liv med Ulf Lundell

Det slog mig att jag skrivit väldigt lite om Ulf Lundell. Hans musik har följt mig genom livet, ändå nämns han knappt i denna blogg. Detta skall jag nu råda bot på. Här får ni min korta och fragmentariska självbiografi med Lundells låtar som utgångspunkt.

Låt: Söndag. (Album: Törst.) 1975.
”Men när min hand fann dina heta bröst, under din tröja, då gav vi upp och låg med varann, så länge vi kunde”. Så lyder en textrad i denna sång.
De orden blev för mycket för min frireligiöse kompis. Han hade köpt albumet Törst, men upptäckt att texterna var ogudaktiga. Därför gav han plattan till mig. Min själ var ju redan förtappad.
Jag har inte träffat min frireligiöse kompis på många år, men jag tackar honom än idag för att han förde in Ulf Lundell i mitt liv.

Rom i regnet. (Ripp Rapp) 1980.
Jag låg i lumpen och vantrivdes som fan. Då knyckte jag storebrors spruckna Levin -gitarr och lät den få följa med på övningarna. Genast blev det lite mer uthärdligt. Själv kunde jag inte många ackord men Pettersson var en djävul på gitarr. Jag minns än idag kvällarna i tältet, de var små ljuspunkter i en mörk tillvaro. Vi var beordrade att vara tysta i skogen så att vi inte skulle bli avslöjade av låtsas ryssen. Det hindrade oss dock inte från att spela och sjunga denna låt kväll efter kväll. Ofta sjung plutonbefälet Knutsson solo med en rosslig stämma. Då och då hängde hela gänget på. Det lät för djävligt, men det var i varje fall mycket roligare än att leka krig.

Posörerna. (Längre inåt landet) 1981.
Jag hade muckat och nu skulle jag segla en Maxi 95:a i en månad. Det var jag och sex kompisar. När vi planerade var vi två par och tre singlar. Väl ute till havs insåg jag att de var tre par och att jag var enda singeln. Natt efter natt låg jag där i hytten och hörde hur de stönade runt mig. När det var som värst satte jag på mig hörlurar, drog upp maxvolym och lyssnade på denna låt.

USA. (Törst) 1983.
Det var tågluff i Europa. I Algarve träffade jag Karin. Vi satt tätt intill varandra. Hon var så vacker att jag blev helt stum.
- Kan du någon Lundell-låt, sa hon och la en gitarr i knät på mig.
Jag var fortfarande urdålig på att spela, så jag trummade på gitarrkroppen och började pratsjunga denna låt. Högt och tydligt drog jag första versen. Mitt i andra lutade hon sig fram och kysste mig. Det blev inget mer sjungande den kvällen. Då trodde jag att jag charmat henne med min sång. Idag är jag helt övertygad om att hon kysste mig för att hon helt enkelt inte klarade av att höra mer falsksång.


Så mycket äldre. (Längre inåt landet) 1986.
Jag tittade min dåvarande tjej i ögonen, tog ett djup andetag och sa:
- Jag vill göra slut
Hon sa ingenting , gick bara fram till grammofonen och satte på denna låt. Refrängen inleds med orden: ”Jag tror inte jag vill bli så mycket äldre”
Två veckor senare hade hon träffat en annan kille och så vitt jag vet lever hon i högsta välmåga än idag.


Bli som du. (Xvante) 1994 och 2011.
1994 kom vi hem från Nicaragua med vårt första barn. Stolt satt jag med underverket i famnen och lyssnade till denna låt. Som son till en envis far kände jag igen mig i texten. Jag skulle aldrig bli som han. Nu, många år senare, är jag själv en envis far till barn som aldrig skall bli som jag.

Spotifylänk