- Pappa!!
- Kommer strålningen hit?
- Kan det hända här?
- Varför bygger man sånt som är farligt?
- När går strålningen över?
- Hur många kommer att dö?
Frågorna haglar ur min elvaårings mun. Jag svarar så gott jag kan. Anstränger mig för att inte göra honom räddare än vad han är.
När han frågar varför vi vuxna inte sagt nej till kärnkraft, så hör jag mig själv svara:
- Jag - och många fler - sa faktiskt nej, men det räckte inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar