iPodman

Jag har blivit beroende. Missbrukare om man så vill. Mitt beteende är i de närmaste asocialt. När solen lyser och vädret kallar på en promenad, då går jag visserligen ut, men jag lyssnar inte på fågelsången, jag stoppar hörselsnäckor i öronen och lyssnar på musik. Sitter jag på cykeln, bussen eller tåget så är det hörselsnäckor på. Även hemma åker musiken in i öronen när det tråkiga skall göras. Dammsugning, diskning och gräsklippning är exempel på aktiviteter som kräver laddad iPod. Fler än en gång har det hänt att folk har försökt få kontakt med mig, ropat, skrikigt, men nä, jag hör inte.
Folk hade nog kunnat stå ut med mina olater om det inte var för att jag sjunger med i refrängerna. Mina barn lär få tala ut hos någon hjärnskrynklare om fadern som gick och sjung i sin egen värld. Grannarna kommer snart att klaga över att värdet på husen sjunker pga en falsksjungande dåre i området.
Det är lika bra att erkänna, jag är en lallande nörd som är beroende av sin iPod. Jag är en iPodman.