Oupptäckt - Carl Anton Karlsson

Jag lyssnar dagligen på Spotify. Under senare tid har jag roat mig  med att spela de som har under 200 lyssnare per månad. Som jämförelse kan nämnas att Håkan Hellström har 1 088 371 lyssnare per månad. Beyoncé har över 13 miljoner.
Man kan tro att de som har få lyssnare är amatörer som låter hellre än bra, men så är det sällan. Bland de artister som nästan ingen lyssnar på hittar jag mycket spännande. Ofta är det musik som inte rör sig i den radioanpassade mittfåran. Det kan vara, skev pop, ny jazz eller vacker folkmusik, men för det mesta är det musik som varken är svår eller amatörmässig. Det är bara bra musik som alldeles för få lyssnar på.
Under rubriken "Oupptäckt" kommer jag framöver att presentera mer eller mindre nyproducerade låtar och album som finns på Spotifys mindre stigar.

Först ut är:

Carl Anton  Karlsson - Allt blommar i sinom tid
Detta är en mans verk. Carl Anton har inte bara skrivit all text och musik, han spelar också nästan alla instrument. Ljudbilden domineras av varma akustiska gitarrer och piano i moll. Som gjort för Folk och Fä kan man tycka och jovisst, jag gillar verkligen detta. Carl Anton Karlsson skapar någon slags folkhemsvariant på folkmusik och psykedelia. Han nämner själv att inspirationen är hämtad från Dungen, Allan Edwall och jämtländskt vemod.  Visst går tankarna till Dungen, särskilt i den inledande ”solnedgången", men här finns även en popkänsla. En sång som ”Bättre” skulle kunna vara gjord av det gamla nittiotalsbandet Pontus och Amerikanerna. Ingen dålig jämförelse om ni frågar mig.

Trots molltoner och en del smärta i texterna, är musiken ändå lekfull. Arrangemangen är oväntade och de invävda naturljuden ger en nästan sagolik känsla. En akilleshäl i många liknande produktioner brukar vara sången, så är inte fallet här. Carl Antons röst håller plattan igenom.

Som sagt; jag gillar verkligen detta.