Jag har jobbat i sandlådan i många år, ja, rent bokstavligt. I mitt arbete på förskolor och fritidshem har sandlådan varit en viktig plats att vara på. Låt mig ge ett exempel på hur det kan gå till:
Två pojkar slår spadar i huvudet på varandra, tårarna sprutar och båda skriker:
-Det var han som började. Han är alltid dum
Jag böjer mig då ner och säger det som de flesta inom barnomsorg och skola skulle säga:
- Det spelar ingen roll vem som började. Man får inte slåss. Bli arg och skälla får man, men inte slåss
Efter lite mer pratande, snyftande och lyssnande brukar det bli lugnt. Ilskan lägger sig och pojkarna leker som aldrig förr.
Det slår mig att många av dagens krigsherrar aldrig tycks ha kommit upp ur den där sandlådan. De beter sig som bråkande barn, de är ännu värre, för medan barnen tycks lösa eller helt glömma
bort sina konflikter, så kan maktens krigsherrar skylla på varandra och odla hat i all oändlighet.
Jag skulle vilja böja mig ner, lägga handen på deras axel och säga:
- Det spelar ingen roll vem som började. Man får inte slåss. Bli arg och skälla får man, men inte slåss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar