Hon började under tidigt åttiotal sin karriär i Marine Girls, ett tjejband som var lite av en förgångare till de Twee popband som dök upp på nittiotalet. På samma skivbolag fanns Ben Watt, de blev ett par och Everything but the girl föddes. I en åttiotalsvärld där syntarna härskade var EBTH en jazzfolklig oas, När synteran var över utvecklades gruppen - lustigt nog - mot ett mer syntigt sound genom att påverkas av både electronica och Triphop.
Numera är Tracey Thorn soloartist. Som sådan rör hon sig i ett gränsland mellan klassik singer/songwriter, pop och electronica. Soloalbumen är ganska raka i arrangemangen, men flera av låtarna har även getts ut i remixade, elektroniska versioner. I min spotifylista med hennes bästa låtar finns t ex "Kentish town" i två väsenskilda versioner.
Vad Tracey Thorn än gör är det dock alltid en sak som står i centrum: hennes röst. Så fort jag hör hennes stämma slår mitt hjärta volter. Jag tror att hon skulle kunna sjunga väderleksrapporten tonsatt av Christer Sjögren och jag skulle ändå bli djupt berörd.
Robert Broberg tonsatte väl en väderrapport? Jag minns "Everything but the girl", jag har nog skivan djupt inne i samlingen.
SvaraRadera