Februari 1983 kom Richard Thompson till min hemstad. Han skulle spela ensam med akustisk gitarr på ett av stans diskotek. Tillsammans med två vänner gick jag dit full av förväntan. Men redan i kön förstod jag att jag var ganska ensam om att komma för Thompsons skull. Jag blev minst sagt orolig av kommentarer som:
- Någon, jävla folkmusiker skall spela
- Äh, va fan. Skall dom stänga av disco musiken då?
Jag bet mig i läppen för att inte säga nåt. Väntade tålmodigt i kön. Och så äntligen var jag då framme vid insläppet .
- Hur gammal är du då. sa dörrslusken med en lätt uppkäftig ton
- 23, sa jag och visade fram legget
- Nähä, sa han efter att ha tittat på mitt ID kort, inte förrän om två veckor. Här måste man vara 23, du kommer inte in
Hela världen rasade för mig. Här var jag den enda som kommit för Thompsons skull, så släpper de inte in mig
- Jag måste in, stönade jag och höll en lång utläggning om att jag var stans största Thompson fan och att det vore en stor synd att inte släppa in mig, åtminstone borde jag få reda på var han spelade nästa gång
Efter fem minuters tjat tröttnade vakten. Han tog tag i min jacka, drog in mig och sa:
- Häng me
Han gick före och jag efter, in i en rökig discolokal, vidare utmed en lång korridor, ner för en trappa och slutligen in genom en dörr.
Det var den dörren som ledde in i logen. Vakten försvann med orden:
- Du få la fråga honom va han har nästa spelning.
Så stod jag där med en trött Richard Thomspson sittande en meter framför mig.
- Hello, your welcome to Trollhättan on monday, sa han och sträckte fram handen.
Jag blev som förstenad, det ända jag lyckades få fram var ett
- Äääää, sedan bockade jag och gick.
Måndag kväll såg jag honom i Trollhättan. Det var otroligt bra, men det är en annan historia
Texten fanns ursprungligen på bloggen: Drakes Musik
Jag blir grön av avund, Drake, men i kraft av att vara lite äldre klarar jag av det.
SvaraRaderaJag träffade Richard 1982 vid en liten spelning i Linköping. Lite prat och en autograf.
SvaraRaderaSe min blogg:
http://thirsty-boots.blogspot.com/2009/08/heart-needs-home.html
Såg honom året efter på Kåren i Stockholm, dränkt av discot en våning ner. Samt med band (dvs 3 från Fairport) på ett ställe vid Slussen jag inte minns namnet på just nu... En riktig kanonspelning!
Var det möjligen Volrat Tham, Gbg? Jag var där. Över 23 så det var inga problem med att komma in, däremot känner jag igen de okänsliga kommentarerna från de unga män som försökte pumpa upp sitt mod med öl i baren. Jag sammanträffade med ett brödrapar med starka RT och FC-sympatier. Vad jag minns fick vi - eller snarare de,jag hade inte mycket att säga honom - en pratstund efteråt där gitarrer hanterades och diskuterades. En sorglig kväll var det under alla omständigheter. Vi var kanske ett eller två tjog Thompsonvänner och varken vi eller huvudpersonen fick särskilt mycket ro med den lågmälda och, som jag minns, därav rätt korta konserten. Samtala med honom fick jag i ett annat sammanhang i en soffa i Banbury. Men det är en annan historia.....
SvaraRaderaJo, visst var det Volrat Tham, Gbg
SvaraRadera