Dem har jag alltid gillat. Vet att det inte är väl ansett bland vissa, men det skiter mitt hjärta i. På senare tid har jag lyssnat en del på den sista plattan Ted gjorde. Den är inget mästerverk, men det som griper mig är texterna. Som vanligt är det storebror Kenneth som står för dem. Det är som om han skriver till sin lillebror: "Ge inte upp, det finns hopp"
Här är texten till albumets sista spår, "I den stora sorgens famn":
I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra
i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra
i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra
i den stora sorgens famn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar