Dimmornas Bro

Jag vill minnas att det var en regnig höstdag i slutet av sjuttiotalet. Jag kom vandrande utmed Avenyn. Musik strömmade ut från en nyöppnad skivaffär. Det lät som Genesis. Var det deras nya platta? Nä, texten var ju på svenska! Nyfiken gick jag in i butiken, pekade mot högtalaren och sa:
- Vad är det?
-Dimmornas Bro, svarade en entusiastisk expedit. Det är ny svensk grupp, skitbra!

Någon timma senare snurrade LP:n på min grammofon. Jag lyssnade dag efter dag, vecka efter vecka. Dels för att jag älskade musiken, dels för att jag inte hade råd att köpa några andra skivor.

Är det någon mer än jag som minns Dimmornas Bro idag? Det verkar inte så. De få gånger gruppens namn nämns så är det för att Staffan Hellstrand var en av medlemmarna.
Själv gillar jag fortfarande bandets musik. Kanske är det mest av nostalgiska skäl, men det är inte fy skam med nostalgi.
Låten ovan är från deras första platta. De hann med tre stycken innan de upplöstes. Ingen finns på CD
Läs mer om Dimmornas Bro här