Radion och jag

Institutet för språk och folkminnen håller på med ett dokumentationsprojekt om radiovanor. Jag gick in och svarade på deras frågelista och hela mitt radioliv kom över mig. Radion har alltid funnits som en vän, en inspiratör och ibland som en irritationskälla. När jag var barn stod transistorradion i köket och bara lät. Hasse Tellemar, Kaj Kindvall, Kersti Adams-Ray och Ulf Elfving var några av rösterna som blev likt vänner. Ibland fick transistorn, radiorösterna och musiken följa med ut till badstranden och fylla luften med lättnynnad schlager medan jag motvilligt doppade mig i det femtongradiga vattnet. Låtar som Bergsprängartango, Aldrig mer och Manolito förknippar jag fortfarande med nybadad, förfrusen barnkropp. Texten till Aldrig mer fick en högst personlig betydelse för mig när jag tvingade den obefintliga överkroppen ner i det iskalla vattnet.

I tonåren lyssnade jag mindre på radio. LP skivan tog allt mer över. Samtidigt var vissa radioprogram viktiga för att få musiktips, framförallt hade Kjell Alinges Eldorado stor betydelse. Någon gång runt 1980 var Allinge dessutom en av personerna bakom sextiotalsnatten i P3. Under en eller flera nätter presenterade Alicia Lundbergs änglaröst oförglömlig sextiotalsmusik, medan jag satt på golvet i min tvåa och häpnade. Det var låtar som jag tidigare, i bästa fall, bara hört i en knastrig transistorradio, ibland på en svinkall badstrand. Nu föll musiken på plats och jag önskade för en stund att jag vore tio år äldre.

Idag har radion en annan funktion för mig. Den är min reskamrat när jag ensam reser över stora delar av vårt södra land. Ofta lyssnar jag via smartphonen. Det var längesedan radion bara var något som stod på och lät. Numera väljer jag själv vad jag vill lyssna på. Det är sällan musik, utan för det mesta pratprogram som Ring P1, Språket och Snedtänkt, men jag har börjat leta efter bra musik i poddarnas värld. Det kommer jag säkert att återkomma om.

Vill du också svara på den där frågelistan? Gå då in på:
http://www.sprakochfolkminnen.se/radio