Kolonien - Svensk värlsmusikpop-progg

 Kolonien - Drömmarnas land

Visa blogg

När gruppen Kolonien nu släpper sin andra platta väljer dem att helt sjunga på svenska. Det är skönt, den tidigare blandningen av engelska och svenska texter kändes bara förvirrande. Musikaliskt är det samma unika blandning av politik, folk, pop och roots musik. Bandet känns som en uppfriskande fläkt i en musikalisk värld där så många låter som kopior på varandra. Medlemmarna är Arvid Rask, Erik Rask, Anna Möller och Mischa Grind. Även om bröderna skriver musiken känns det som Annas  fiol ofta spelar huvudrollen. I sånger som Lämnar staden och Kapade tungor glänser hennes fioltoner och ger smak av svenska klöverängar, samtidigt som övriga bandet låter världen.  Det är just denna blandning som gör Kolonien så intressanta och uppfriskande.

Minneskonsert för John Hron blev ett minne för livet

Den 13 augusti anordnades en minneskonsert i Kungälv för John Hron.  Initiativtagare var Ingrid Bredelius och Louise Eklund, två av alla dessa ungdomar som genom åren deltagit i Toleransprojektet.
Vår lilla stad stod plötsligt i centrum, Mona Sahlin talade, rikskända artister stod på scen. Kungälvs bor från olika generationer gick man ur huse.
Denna vackra sommarkväll kommer verkligen att bli ett minne för livet. De unga arrangörerna sprudlade av glädje från scen. Med jämna mellanrum skrek det ut slogans som "Tillsammans för Kungälv!" och"KÄRLEK OCH MEDMÄNSKLIGHET!"  Det kunde känts påklistrat om det inte varit för att de blott sjuttonåriga arrangörerna utstrålade en sådan äkthet. Deras glädje smittade av sig på det enorma publikhavet. Pensionärer trängdes leende med tonåringar. Alla hyllade toleransen och kärleken. Även kvällens artister var från olika generationer. Tjuvjakt, Lill Lindfors, Dinah Nah, Tommy Nilsson och Timbuktu, var några av de som underhöll. Bäst var Timbuktu och Lill Lindfors, båda fick ett lyckligt publikhav att gunga med tolerans, en tolerans som idag behövs mer än någonsin.

Är årets bästa album redan här?

Mary Coughlan, Eric Visser -  Scars on the calendar
Jag lyssnar in kanske 100 nya album om året. Några ogillar jag direkt, andra flyter förbi som en vårström och glöms sedan bort. Ett fåtal går rakt in i hjärtat och stannar där. Jag tror att  Scars on the calendar kommer att bli en sådan skiva.  Det är Mary Couchlan och Eric Visser som återförenats på detta album. De två började sitt samarbete redan på åttiotalet och har tillsammans gjort flera minnesvärda inspelningar. Ofta har de förenat keltisk folk, europeisk cabaret och amerikansk jazz till en spännande helhet. På denna skiva hörs dessa influenser tydligare än på länge. Marys hudlösa röst och Eriks makalösa gitarrspel är oftast allt som behövs för att musiken skall bli fulländad. Ibland kryper det in en bas och sparsam percussion, som på In a another world, där ståbasen tuffar på medan Mary, som så ofta, sjunger om olycklig kärlek.
Favoritlåtar just nu: Blood, This is not a song och nämnda In a another world. Nedan får ni ett smakprov från plattan.

Robert Broberg-lika artister

Robert Broberg kommer inte spela in några fler album. Som tur är finns alla hans gamla kvar. Man kan också välja att lyssna på andra artister som påminner om Broberg i sitt uttryck.
Här är några förslag på artister som på ena eller andra sättet liknar Broberg.

Loudon Wainwright III
En av Brobergs egna favoriter. Loudon har samma blandning av humor, galenskap och allvar som Broberg.

Bröderna  Brothers
En Göteborgsgrupp med Per Umaerus i spetsen. Bandet har funnits- till och från - sedan åttiotalet. Är de töntiga eller intelligenta? Är det skämt eller allvar? Ofta är det nog allt på en gång. Ibland är deras texter väldigt Brobergs-lika. I sången "De sista ungkarlarna" sjunger de t ex:  "Det blev inget par, det blev inget par, det blev inget paradis. Vi är de sista ungkarlarna"


Mimi Terris
Mest låter denna unga tjej som sextiotalets Monica Zetterlund. I texterna tycker jag ändå att jag kan höra Broberg. I sången "flytta hemifrån sjunger hon t ex: " Jag behöver flytta ut ett tag, flytta in i mig ett litet slag. Lyfta på ridån, ta ett andligt bostadslån, flytta hemifrån".



Mikael Ramel
 Förmågan att leka med ljud, ord och rytmer har han kanske i blodet. Pappa var ju en lekfull ordrvrängare av rang. Visst finns det tydliga likheter med Broberg?


Carl-Einar Häckner
Carl- Einar är mycket mer än musiker, men vad han än gör så finns den positiva galenskapen där. Häckner på scen är ofta en välrepeterad röra som påminner mycket om Broberg.