David Crosby är en portalfigur inom amerikansk folkrock. Han var med och bildade The Byrds 1964 och gick sedan vidare till Croby Stills and Nash. Av historieskrivare har han ofta getts en ganska liten roll i bägge grupperna, ibland har han till och med beskrivits som den svaga länken. Detta tycker jag är enormt orättvist, Crosby har visserligen alltid dragit lite åt ett eget musikaliskt håll, men flera av hans låtar i Byrds och CS&N anser jag vara några av bandens bästa.
När han nu, som 73 åring, släpper sin fjärde riktiga soloskiva så får det som är speciellt för Crosby verkligen blomma ut. Det är till stor del en akustisk ljudbild med tydliga jazzinfluenser och de typiska Crosby harmonierna. Hans röst är lika fantastisk som alltid, trots att han blivit en gammal man. Musiken passar utmärkt som bakgrund till ett glas rött i goda vänners lag, men håller också för koncentrerad lyssning.En av mina favoriter på plattan är "Holding on to nothing", lyssna på den här:
Håller helt med, Crosby är undervärderad. Hans harmonier är de mest originella hos C,S&N. Kom ihåg att det var han som lärde Joni Mitchell att spela med gitarren i öppen stämning.
SvaraRaderaAndra skiva det stämmer ju inte eller tycker du inte att
SvaraRadera1989 – Oh Yes I Can
1993 – Thousand Roads.
Räknas
Per, du förekom mig, dessutom finns det en live-skiva från 1995 "It´s all coming back to me now".
SvaraRaderaDå hade jag fel
SvaraRaderaJag har nu ändrat från andra till fjärde skiva. Tack för hjälpen.
SvaraRadera