De som läst min blogg ett tag vet att mitt musiklyssnande numera har en tendens att pendla mellan två ytterligheter. Å ena sidan ensamma ledsna människor med akustisk gitarr, å andra sidan glad, melodisk gitarrpop, eller powerpop. Soundshine är det senare. David Myhr var en gång en del av Merrymakers, ett norrländskt poprockband. Numera är denna Piteå-kille solo och gör melodier som är likt söta karameller. Det doftar Beatles, Beach Boys och nittiotalets indiepop så att näsvingarna fladdrar. Plattan är otroligt jämn. Möjligen är det också en svaghet, det blir en aning jämntjockt, låtarna går i samma tempo och refrängerna är snarlika. Men vad gör det, när de är så bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar