Jag och B-G hade träffats med jämna mellanrum. Ofta gällde det jobb, aldrig pratade vi musik. Men så gav jag en intervju i lokaltidningen. Den handlade inte heller om musik men på frågan om fritidsintressen så svarade jag: Brittisk folkrock.
Två veckor senare ringer jag upp B-G för att åter snacka arbete. I slutet av samtalet säger han plötsligt:
- Obskyr folkrock, gammal vinyl, samla skivor
- Va, svarar jag
- Du gillar folkrock och gammal vinyl, fortsätter han
- Ja, hur vet du det?
- Jag läste i tidningen och vet du vad; jag är likadan.
- Själv gillar jag Richard Thompson, John Martyn med flera. Känner du till dom? undrar jag
- Om jag känner till!? Om jag gör???!!!
När jag lagt på luren så fylldes jag av den där glädjen som uppstår när jag hittar en själsfrände i de mest oväntade sammanhang.
B-G och jag har träffats flera gånger efter detta samtal men omständigheterna har krävt att det mest har blivit tal om ekonomi och arbetets organisatoriska fördelar.
Dock vet jag att en dag skall vi ta oss tid och bara prata om obskyra album från 1972, vem som spelade bas på den plattan och varför John Martyn gjorde sina bästa album ihop med Danny Thompson
Soul brothers. Jag känner igen det där. Vad gillar du för musik? Jaså, det gör jag också och så var koden löst och man blev vänner för livet. Oftast. Även om mycket annat skiljde en åt.
SvaraRaderaDu och din eller dina Thompson! Anyway va roligt att hitta en likasinnad, nästan som en förälskelse, ja kanske inte, men ändå! Kul!
SvaraRadera