I göteborgsposten den 4/4 2005 fanns en märklig insändare införd. Signaturen minns jag inte. Jag sparade texten och återger den här ordagrant.
Jag kom att tänka på en episod som inträffade på ett fullsatt kvällståg mellan Göteborg och Stockholm i mitten av 70 -talet.
Jag och min dåvarande flickvän var 19 år och hon arbetade i restaurangvagnen, jag reste med.
In i restaurangvagnen kom en okänd och berusad man, cirka 25 år, och satte sig ner, han beställde öl ett flertal gånger. Efter någon timme stapplade denne man in i köket på restaurangvagnen. han var upprörd och nästan förtvivlad. han undrade om vi tagit hand om eller sätt en plastkasse full med skrivna A4 ark och påstod att hela hans liv hängde på dessa papper.
Vi försökte lugna ner honom och sa att vi skulle fråga konduktören om han tagit tillvara påsen och att vi skulle gå ut i tåget och leta efter den. Vi tänkte inte då på att påsen med de maskinskrivna A4 arken var speciellt värdefulla.
Vi fick någorlunda klart för oss i vilken vagn han suttit och gick dit, vi hittade platsen och frågade en gammal tant på platsen bredvid om en man i på cirka 25 år år suttit där.
Tanten bekräftade att så var fallet. Vi frågade om hon sett en plastpåse full med papper, vi letade tillsammans och hittade påsen under stolarna.
Väl tillbaka i restaurangvagnen gav vi påsen till den förtvivlade mannen. Han tackade oss högljutt med stora gester medan han berättade att det var ett bokmanus, hans första riktiga bokmanus, och att han skulle träffa en förläggare. Han firade upphittandet av plastpåsen med ytterligare ett antal öl.
Några månader kom romanen Jack ut i bokhandeln, vi köpte och läste den utan att då tänka på att senare hälften av 1900 talets stora generationsroman kunde ha städats bort för all framtid ute på Hagalunds rangerbangård.
Go historia, men det stämmer inte med åldern, att det kan vara Uffe, tyvärr! Hur såg han ut?
SvaraRaderaMen, ändå kanske?! Jag får väl ta och skriva till honom och fråga helt enkelt!
SvaraRadera