Är det så att musiksmaken grundläggs i sena tonåren och ofta förblir ganska oförändrad resten av livet?
För många är det nog så, det är bara att se sig omkring, visst lyssnar även medålders på nya artister men det är ofta musik i ungefär samma stil som man lärde sig gilla i unga år.
Ta t ex alla gubbar som växte upp med AC/DC och Thin Lizzy, de gillar fortfarande gammal mosssig hårdrock .
Ett annat exempel är undertecknad; fortfarande lyssnar jag på många nya band och artister varje år men majoriteten dryper av sjuttiotals influenser.
Varför är det på detta viset?
Ja, egentligen tror jag att det är naturligt att det man lärde sig älska som ung har gjort ett mycket starkt intryck på en. Man var opåverkad, hade inte hört så mycket och platta efter platta öppnade helt nya världar.
Å andra sidan är det inte så med andra saker som man upplevde som ung. Jag älskar inte sjuttiotalets klädstil och envisas inte med att klä mig i sjavs och polotröja. Med litteratur och konst är det också annorlunda.
Varför?
Jag har inget bra svar. Har du?
Drake, det ligger mycket i att man blir fast vid sin ungdoms musikoch sedan följer man den genom livet. Jag tror att det beror på att man är så oerhört påverkbar i unga år, tar till sig allt nytt som en svamp. man lever sig in i idolerna som om man vore med på turneerna. Själv hängde jag som en otålig man utanför skivaffären när Byrds eller Incredible String Band kom med något nytt. Denna längtan har visserligen modifierats med åren men nog köper man en och annan CD ännu.
SvaraRaderaFörresten, en sak till. Jag har en liten sida på myspace med adressen http://www.myspace.con/stefanlundin. Någon har lyssnat på låtarna och påstår att det jag framför liknar Hansson deWolfe United. Jag har knappat hört denna grupp utom låten "Oberoende vad fursten" så det kan jag inte vara en ripoff direkt. Hansson de Wolfe låg antagligen lite snett tidsmässigt för mig. Vid den tiden var jag inne på Jan Garbarek och liknande.
SvaraRadera