Jag sitter på bussen med värkande rygg. I snart 20 mil har jag suttit där och väntat på att jag skall vara framme någon gång. Sakta, sakta går det . Hundra km i timmen säger busschaffören, fan tror honom. Jag längtar hem, hem till fru och barn, hem till den alldeles egna skivsamlingen och hem till rofylldheten. Problemet är att när jag kommer hem så längtar jag bort . Adrig nöjd, alltid med inställningen att det är bättre någon annanstans
Det är i sådana lägen som jag tar fram spelaren och fyller mig med musik. Toner som jag känner igen, som jag hört tusentals gånger. Först då, bara då, i musiken, känner jag mig riktigt hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar