Mina tio favoritalbum på tio blogginlägg. Inlägg 9

Thomas Almqvist - Nyanser

En regnig kväll i slutet på sjuttiotalet satt jag med bästa kompisen och sa:

-  Musikaliskt är jag född vid fel tid och på fel plats. Nutidens hårda rockmusik är ingenting för mig. Jag längtar efter något akustiskt, lågmält och mollstämt, men jag hittar inte det jag söker,

Det där var nästan en profetiskt uttalande, för kort därefter hörde jag EM med Thomas Almqvist,  ett stycke musik som var precis det jag längtade efter. Låten inleds med en ensam akustisk gitarr, tonerna klirrar fram som små diamanter, efter någon minut kommer saxofonen in och improviserar på ett sätt som då var något alldeles nytt för mig. Visst hade jag hört långa gitarrsolon, men detta var något helt annat, så mjukt, allvarligt och hudlöst.

Albumet var som en ny värld för mig. Det var jazz och folkmusik som var influenserna , inte rock och pop. Idag skulle musiken kanske buntats ihop med all muzakliknande new age, men musiken på ”Nyanser” var betydligt mer personlig och nyfiken än så.

Min förälskelse i denna skiva ledde till att jag började lyssna på helt andra saker än vad jag tidigare gjort.

Framför allt så växte mitt intresse för folkmusik och jazz sig allt starkare . Mycket av det som står i mina skivhyllor idag hade nog inte hamnat där om inte Thomas musik styrt mitt lyssnande i en ny riktning.