1969

Det finns några få årtal i musikhistorien som utmärker sig. 1969 är ett sådant. Det var året Led Zeppelin gav ut sin första LP och Beatles spelade in sin sista. Sextiotalets lättsmälta, melodiösa popmusik hade alltmer fått lämna  plats åt antingen eftertänksam akustisk musik eller larmande elektrisk. Det fanns en stor musikalisk nyfikenhet och kreativitet. En känsla av att nu gör vi något som världen aldrig sett maken till.

Det året fyllde jag nio år. Jag minns att jag skrubbade knäna på bohuslänska klippor den sommaren och återvände hem lagom till stormen som fick skolgårdens enorma lönn att gå omkull.
Däremot har jag inget större minne av all bra musik som kom ut. Det är först i efterhand som jag förstått att 1969 är  musikåret framför alla andra, åtminstone om ni frågar mig.

En hel hög med artister som skulle bli betydande för sjuttiotalet gjorde sin debut -69. Led Zeppelin är redan nämnda, Jethro Tull, Santana, Chicago, King Crimson och Crosby Stills and Nash är några andra. Alla nämnda grupper plöjde alldeles egna musikaliska fåror som världen fått njuta av sedan dess.

1969 hade hippierörelsen mognat. Psykediliska band började skapa musik som inte var lika tidsbunden som tidigare. Pink Floyd, Moody Blues,  Procul Harum, Velvet underground och Spirit är några exempel.

Detta var också en tid då det man kallat protestsång och folkmusik, utvecklades till något som började benämnas singer/songwriters.  Tre stora namn var Dylan, Mitchell och Cohen. De gav alla ut album detta år, Neill Young debuterade som soloartist, men framförallt släppte Nick Drake sin första skiva. Tyvärr var det inte många brydde sig. Det skulle dröja till 2000 talet innan han fick den uppmärksamhet han förtjänade.
Visst var Nicks första skiva viktig, ändå vill jag nog påstå att detta framförallt var Fairport Conventions år. Bandet hade visserligen gett ut ett album tidigare, men det var under -69 som de  trädde fram och blev brittisk folkrocks fanbärare. Tre album gav de ut under året och de gick från att vara engelska förvaltare av amerikansk musik till att bli helt unika. Några år senare hade gruppens starkaste personligheter lämnat gruppen och ser man det i backspegeln var de aldrig bättre än 1969.

Vad hände då i Sverige detta år? Jo, under sextiotalet hade svenska band ägnat sig åt att härma och ibland kopiera engelsk och amerikansk musik, men -69 klev en närkegrabb fram och gjorde något alldeles extra. En klok Anders Burman lät yngligen leka i studion tillsammans med två erfarna studiomusiker. Plattan fick heta Pugh (Ja dä ä dä) och blev den första rockskivan på svenska. Efter den var det ytterst få svenska rockartister som sjung på engelska. Än idag är Ja dä ä dä något av det bästa som gjorts på svenska, så lekfullt och nyskapande.

Favoritalbum från 1969:
1.Nick Drake - Five leaves left
2, Beatles- Abbey Road
3. Pugh Rogefeldt - Ja dä ä dä
4, Fairport Convention -  Unhalfbricking
5, Fairport Convention -  Liege and lief
6. King Crimson - In the Court of Crimson King
7. Crosby Stills and Nash - Crosby Stills and Nash
8. Fairport Convention - What we did on our Hollidays
9. Moody Blues -  To our Children Children
10. Pink Floyd - More
11. The Velvet underground - The Velvet Underground
12. Santana - Santana
13. Leonard Cohen - Songs from a room
14. Bob Dylan - Nashville Skyline
15. Spirit - Clear
16. Blood Sweat & Tears - Blood Swear & Tears
17. The Band - The Band
18. Pentangle - Basket of light


En låtlista med musik från 1969: