Paul Mosley förra album utsåg jag till årets bästa 2013. ”Ett mästerverk i gränslandet mellan folk, konstmusik och jazz”, skrev jag då.
Pauls nya album fortsätter delvis på samma inslagna väg, men är samtidigt något helt annat,
”The Butcher” är en folkopera med massor av inlånade musiker och sångerskor. En dubbel Cd med 20 låtar. "The Butcher" är folkmusik I väldigt bred bemärkelse, med influenser från såväl brittisk folkmusik, americana, som konstmusik. Den stora sättningen gör att de kan låta lite hur som helst. Ibland avskalat, då och då rockigt, men oftast som ett storband med blås, stråkar och till och med harpa.
Håller det då som
lyssnarupplevelse? Ja, jag tycker det. Här finns flera fantastiska sånger, som No hound dog on your trail, Soul
to save, You don't need love och The world is flat. Albumet svaghet är antalet låtar. Det är otroligt svårt att få till tjugo bra sånger. Mosley lyckas inte riktigt, men är bra nära
Det är synd att så väldigt få tycks bry sig om Paul Mosley i
Sverige. Jag har inte hittat någon recension i svensk press och hans Spotify
sida har löjligt få lyssnare. Paul Mosley är som en stjärna, vars ljus ingen tycks
se. Må han få lysa för alla, det är han väl värd.
Lite uppmärksamhet, det är ett öde han delar med många, Drake. Håller annars med om den fina kvalitén på denna musik. Musikbranschen i dag är så totalt delad mellan ett litet fåtal megasäljande artister (Adele, Beyonce o dyl) och sedan kommer alla andra. Var tog den musikaliska "medelklassen" vägen, förr så botaniserade man friskt. Ett stort problem för många är att man inte längre kan tjäna pengar på sina inspelningar utan tvingas till turnéer om man vill fortsätta spela som professionell. Tur då att vi kan hitta sådana pärlor som Mosley,
SvaraRadera