måndag 29 juni 2015

Fem album från 2015 som låter då och nu


Trembling Bells - The Sovereign Self
Ett rockband från Glasgow som förvaltar och vidareutvecklar den psychedelia/folkrock som växte fram i England under tidigt sjuttiotal. Framförallt på tidigare album har bandet låtit sig inspireras av band som Fairport Convention, Pentangle och Incredible Stringband. På deras nya skiva låter det även progrock ibland. Inledande spåret "Tween the womb and the tomb" visar vägen, den är över åtta minuter lång och innehåller ett mittparti som för tankarna till grupper som King Crimson och Comus.
Sammanfattningsvis kan man säga att plattan känns spännande, men lite opersonlig.


Richard Thompson - Still
Min gamla husgud har släppt ännu ett album. Det låter ungefär som vanligt, fantastiskt gitarrspel, en röst som blivit bättre mer åren och en sedvanlig mix av de amerikanska och engelska traditioner som präglat Thompson. Det hade kunnat bli tråkigt, han har ändå släppt drygt 20 album som låter väldigt snarlikt, men melodierna är bättre än på länge. Det gör att denna Thompson skiva kommer att snurra en hel del hos mig i sommar.


Laura Marling -  Short Movie
Denna 25 åring släpper nu sitt femte album. Ända sedan debuten har hon fått lysande recensioner och utmålats som framtidens stora singer/songwriter. Själv har jag aldrig riktigt kunnat första Marlings storhet, men kanske nu. Den nya plattan är  folklig, med akustiska gitarrer i förgrunden, men det är också tuffare, ruffigare och kantigare. En sång som Don't let bring me down är vacker samtidigt som den river och sliter i mig. Kanske förvånar det någon, men jag gillar det kantiga som river och sliter. åtminstone när det är Marlig som står för slitandet.


Mimi Terris - Flytta hemifrån
Denna unga tjej gör 2015 musik som låter sextiotalets folkhem och kokekaffe. I ett gränsland mellan jazz och visa vandrar hon runt i samma musikaliska landskap som en gång Monica Zetterlund och Barbro Högberg gjorde. Mimi har också en annan sak gemensamt med Monica och Barbro, hon omger sig med fantastiska jazzmusiker.


Slowgold - II
Amanda Werners Slowgold hämtar inspiration från samma tidperiod som Trembling Bells, men jag får en känsla av att Amanda och hennes vänner främst påverkats av svensk prog och progg. Det som tillför något nytt är framförallt Amandas vackra texter,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar