I slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet fick den politiska musiken sim storhetsperiod i Sverige. Proggrörelsen växte sig stark. Det började med att Pugh sjung på svenska - 69. Efter det kunde ingen musiker längre ta engelska ord i sin mun. Gunder Hägg släppte redan samma år en riktigt politisk platta, men ärligt tala var det inte så många som brydde sig. Det var först när Contact två år senare släppte albumet "Hon kom över mon", som den politiska musiken också började sälja skivor. Albumet var dock bara en blek vänsterfis jämfört med den hardcoreprogg som så småningom utvecklades av artister som Nynningen, Dan Berglund m fl. Contact var snarare miljö än vänsterpolitik. Hör här:
Dan Berglund var medlem i KPMLr och gjorde slagordvisa:
I Sverige flöt proggen och punken nästan ihop till en lååång period av politsisk musik. Hör bara här:
På åttiotalet tystnade mycket av den politiska musiken. Satsa på dig själv - epoken tog över. Då vaknade plötsligt folk som inte varit så politiska på sjuttiotalet. I slutet av åttiotalet gav Jackson Browne ut albumet Life in the balance. En skiva som innehöll starka politiska texter. Här är titellåten, kolla in vilket fint sällskap han har:
Anders F Rönnblom som sjungit om barndom och kvarnar på sjuttiotalet blev också mer politisk på åttiotalet:
.
Sant att den politiska musiken dog på 80-talet. Men faktum är också att den kanske mest politiska och bäst politiska skivan/skivorna släpptes då. Jag vet vi pratat om det tidigare men ojojoj så bra det är nu och alltid. Sjukt att detta gjordes 1984, när alla ville tjäna snabba pengar.
SvaraRaderahttp://open.spotify.com/track/5HsNbh4zEE90TGGjNV4iLK
Ola: Du syftar på Savage Rose -Vi kaemper for at sejre som kom 1984. Ja, är inte Savage Rose ännu ett exempel på ett band som inte var så politiskt på sextio och sjuttiotalet, men som vaknade politiskt på åttiotalet
SvaraRaderaJo, stämmer. Och jag tror det var just att de var politiska i en opolitisk tid som gjorde att deras musik från denna tid låter så extremt radikal. Plus naturligtvis att Annisette sjunger som hon gör. Känns mer äkta kamp än något från svenska proggrörelsen (och då älskar jag ju ändå proggen).
SvaraRaderaJag har återutgåvan av ovan nämnda Contact-platta på vinyl!
SvaraRadera