2013 års bästa album. Hela listan

Vilket platta som blev nummer ett på årsbästalistan kan du läsa längre ner i denna artikel. Först kommer det en sammanställning av nummer 2-20:
Här kan du läsa mer om varje album

2.      Bella Hardy - Battleplan

3.      Israel Nash Gripka -  Israel Nash’s rain plans

4.      Josh Ritter – The beast  in its tracks

5.      Koby Israelite – Blues from Elsewhere

6.      Wyatt Funderburk – Novel and profane

7.      Mona & Maria – My sun

8.      Dawes - Stories don't end

9.      Wolf People - Fain,

10.  Dawn and Marra – Teaspoons and Tablespoons

11.  Billy Bragg - Tooth & Nail

12.  Jude Johnstone – Shatter

13.  Matthew  Halsall – Fletcher moss park

14.  Sofia Jannok - Ápi ( Wide as oceans)

15.  Steeleye Span – Wintersmith

16.  Johanathan Wilson – Fanfare

17.  Basia Bulat - Tall Tall Shadow

18.  Tony McManus – Mysterious Boundaries

19.  Danny Michel and the The Garifuna Collective – Black bird are dancing over me

20. Richard Thompson - Electric

 

De bästa svenska albumen 2013 har du här

 

2013 års bästa album. Nr 1
Paul Mosley – Achattering of birds

Egentligen började det med att jag blev intresserad av ett skivbolag vid namn Folkwit Records.   Det är ett litet bolag från Nottingham, England. Folkwit grundades 2003 av medlemmar i folkgruppen  Palava ursprungligen som ett sätt att själva få släppa nya inspelningar. Dock utvecklades snart det lilla skivbolaget. Idag ger man ut ett stort antal artister som gör musik med folkliga rötter. På bolaget ryms till exempel alternativ folk, alternativ country, lo-fi, folktronica och experimentell musik. Det mesta är lågmält, avigt och alldeles underbart.

Den som gjort starkast intryck på mig, av alla bolagets artister, är Paul Mosley och det är hans senaste album som jag tycker är årets bästa.

 Precis som flera andra av Folkwits artister rörs sig Paul Mosley någonstans i gränslandet mellan folk, konstmusik och jazz . Egentligen är han nog en ganska ordinär singer/songwriter, men Folkwitt records har gett honom en spännande musikalisk inramning. Det är en värld som fångar mig direkt, eftertänksamt och varmt. Ofta är det bara Pauls fantastiska röst och piano, ibland fylls ljudbilden ut med flöjt, sax och stråkar, hörs det trummor så tassar de in. Sånger som Red Crow  och titellåten är lågmälda, mollstämda och vackra. I en och annan sång höjer Mosley tempot något och det svänger nästan på ett spår som Hummingbird. Albumet är otroligt jämt, här finns inte en dålig låt. Någon har jämfört med Nick Drake, men jag tycker Paul Mosley står bra på egen hand, utan jämförelser