Det var i slutet av nittiotalet. Skivaffärs-döden smög sig sakta på. Min lokala handlare gjorde sina sista dödsryckningar och tömde butiken med hjälp av priser som låg farligt nära gratis.
Jag reagerade genom att bli fullständigt köpgalen. Med stirrande blick och hög puls kastade jag mig över CD skivorna. Väl hemma, med ett trettiotal album, infann sig en annan känsla, en sorg över att den enda affären i stan som var kul skulle försvinna. Ändå förstod jag ännu inte vad som komma skulle; döden för en hel bransch.
En av de plattor som jag ryckte åt mig, den där dagen när min skivaffär dog, var Shawn Colvins A few small repairs. Detta album är på något sätt för alltid förknippat med skivaffärssorgen, min hemstads gråhet och min döende pappa, inte för att Shawn ens snuddar vid dessa ämnen, utan för att det var så mitt liv såg ut när jag lyssnade som mest på skivan. Colvin lyckas på detta album beröra mig på ett sätt som hon aldrig gjort varken förr eller senare. Troligen är orsaken att albumet uttryckte de känslor som jag just då behövde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar