Det smakar amerikanskt -20 tal, med en röst som påminner om Billie Hollidays och en ljudbild som som för tankarna till en deprimerad frälsningsorkester . Men Liz Green är inte alls det hon låter som. Hon är en ung tjej från Manchester i England.
Med bland annat akustisk gitarr, tuba och sordintrumpeter, gör hon musik som sticker ut och som är omöjlig att kategorisera.
Det har tagit lite tid för mig att komma in i Liz ljudvärld. Det är avskalat och enkelt. Tenderar att bli enformigt, tyckte jag först. Men med tiden har musiken vuxit och inte minst texterna får mig att sitta kvar framför högtalaren. Liz Green berättar mörka, kluriga historier som man bär med sig.
Självklart är detta ett av 2012 års bästa album. O, Devotion! kommer med nästa gång då min årsbästalista uppdateras.
Lyssna här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar