1983 släppte Ben Watt sin första soloplatta, North marine drive. Mitt i syntpopens stora period kom denna akustiska platta med influenser från engelska singer/songwriters och brasiliansk bossa nova. För mig blev albumet en guldklimp och än idag håller jag det som ett av de bästa som någonsin gjorts.
Tyvärr blev det inget liknande från Watt, nästa album var med Everything but the Girl och från nittiotalet har han förvirrat sig in i elektronisk dansmusik. Jag hade för längesedan tappat hoppet om att han någonsin skulle göra något som ens kom i närheten av North marine drive.
Tro det eller ej, men på Ben Watts nya album, Hendra, närmar han sig de stämningar som fanns på första soloskivan. Så mycket bossa nova är det inte, musiken påminner mer om sjuttiotalsartister som Dire Straits, Al Stewart och - i viss mån - Pink Floyd. Men det personliga tilltalet och den gråtmilda känslan får mig att tänka på Watts första, 31 år gamla, album. Jag är övertygad om att Hendra kommer att leva länge i mig precis som North marine drive har gjort.
Läs mer om North marine drive här:
http://folkochfa.blogspot.se/2010/03/ben-watt-north-marine-drive.html
Albumet Hendra finns på Spotify
Mycket bra, drake, jag har bara "Everything but the girl" från tidigare. Det nära akustiska tilltalar mig.
SvaraRadera