Anders F på Brännö

Trettio personer på en liten krog. De flesta tycks vara där främst pga ölen. Inledningsvis kan jag inte låta bli att sörja Anders F:s öde. Mannen förtjänar verkligen en större publik. Efter fyrtio år som scenartist, står han fortfarande där och spelar för ett fåtal fans.
Men Anders F ser inte ledsen ut. På scen står fem grånade herrar och ler. De drar den ena klassiska låten efter den andra. Jag sitter så nära att jag ser varenda blick, de varma leendena och det slår mig att det är ju just så här musik skall upplevas. Intimt, ärligt och varmt. Det är så nära mellan artist och publik att det känns naturligt för bandet att sätta sig vid bordet bredvid när konserten är över.
Jag tar min sista öl för kvällen, går fram och tackar Anders för en trevlig kväll och går hem. Väl hemma lever jag länge på denna upplevelse.

Det lät ungefär såhär: